Caroline Engvall

(Började med passen för ca 4 veckor sedan)


Detta är Vördur. Historian är ganska kort. Jag hade länge velat ha en egen häst, en dröm att bara äga en. Innan hade vi en häst Fregna som var Tessans häst mer eller mindre.

Tessan red i ett stall där de fanns saluhästar, så vi beslöt oss för att åka dit och titta. Morgonen kändes oron och nervositeten av i benen, de var som en klump i magen av förväntan.
Tessan hade hela morgonen vart på mig att en häst där var så fin, långa ben, man kan köra NH med den (allt hon visste att jag tyckte om). När jag kom in i stallet fastnade ögonen på hästen i boxen bredvid, men jag följde Tessan till boxen och hon visade mig en trevlig häst. När de var tid för provridning hoppade jag upp och förväntade mig ett klick. Men de blev inget, vi pratade inte samma språk.
Tillslut fick jag testa en till. Hjärnan gick i högvarv och tänkte om en sådan häst skulle passa mig, och om de verkligen sa klick. De gjorde det. Jag var fast, jag blev biten. En stor häst på 148 cm, en liten Carro på 15 år. Jag fick en långsida tölt och var överlycklig!

Mamma försökte övertala mig att de skulle bli en för stor och stark häst. Även att de var mycket jobb då han hade väldigt lite tölt.
Men jag följde mitt hjärta, och 2 år senare är jag lika glad för att jag gjorde det. Vi må kanske inte komma till VM, men de är inte vårat mål heller. Vi ska ha kul, må bra och leva livet ihop. Jag köpte en häst med 3,5 gångarter och de blev en med 5 gångarter.

Än idag kan jag känna känslan som jag kände för 2 år sedan. En vän för livet :)